ett säkert vårtecken

lady

Elsa fyllde år igår och det firades med en liten 'hundtårta' som James skulle ha kallat den. Hon räknas numera till den medelålders skaran och fick posera i pärlhalsband för att markera sin fina ålder.

frasiga tulpaner

dagens visdom

stilla söndag

Efter en intensiv lördagsförmiddag med ett alldeles för långt besök i en elektronikaffär där maken dreglade över det mesta och tömde vårt resekonto hamnade vi på kära Delselius på Värmdö. Det var säkert ett halvår sedan vi var där senast, men allt var sig likt på ett bra sätt. Vi lyckades motstå semlorna som lockade med det pudrade locket och den fluffiga grädden. Vi sparade oss istället till kvällens besök på restaurang Jonas på Kungsholmen som serverar riktigt god mat - smakrikt och med finess. Lite inspirerad av gårdagen så står det nu en köttgryta och vilar på spisen. Vi har använt kantarellerna från i somras och rotfrukterna kommer från mors land. Nu ligger jag och maken i varsin ände av soffan och diskuterar David LaChapelle och utställningen på Fotografiska. Gå och se den! Vidunderligt finurlig och underhållande. Det är inte varje söndag man får stå i ett trångt litet rum med tunna grå farbröder och rynkiga tanter och titta på när Christina Aguilera skakar rumpan i videon 'Dirrty'.

sötsug

Jag äter aldrig godis, men något händer med mig runt juletid. Doften av knäck och kola lockar och frestar med minnen från barndomen. Kanske äter jag julgodiset för att återuppleva gamla tiders fantastiska jul? För julen var ju bättre förr, eller... Granen var i för sig tanigare, men tomten var större (tjockare) och hade mer skägg. Idag är 3 mm stubb ett måste och alla är alldeles för vältränade.

Ett plus är att maken blir mer och mer fantasifull för varje år och värmde i år mitt hjärta med ett medlemskap på Fotografiska. Apple tv, Ipad och underkläder från Agent Provocateur kändes som att de egentligen var presenter till honom själv än till mig , men så länge han är nöjd så är jag det också!

Något som sitter kvar sedan barndomen är att läsa en julbok. I år fick det bli "Little Women" som jag förstås på den tiden läste på svenska. Nu blir det på engelska och via iBooks. Jag tror att det var därför jag fick en iPad, maken var lite orolig för min framtida och eventuellt nedsatta syn och bestämde sig för att förbättra mina chanser. Jag sneglade tidigare i höstas på en Kindle, men måste erkänna att paddan har allt och lite till. Min kärlek till äpplet består, trots att jag ibland försöker streta emot. Förgäves. Apple har nog räddat många jular och många makars julklappsångest.

det blev i alla fall en vit jul

julfritt

Ännu har inte julen kommit över min tröskel. Inte en julstjärna, ros eller tomte så långt ögat når. Jag låter andra stå för julstöket och njuter av att inreda i tankarna. Nästa år kanske julkänslan infinner sig, men i år blir det oväntat julfritt. Bilderna kommer från Houzz.